Vid min senaste smockfulla tågresa från Göteborg till Växjö fick jag uppleva flera saker jag berördes starkt av....
Riset går till den medelålderskvinna medbringande sin mamma, som tyckte sig ha rätt att sitta kvar på de platser som två tonårskillar, mkt fint och sakligt, klargjorde att de hade bokad och betalat för.
Jag är inte den som är den! Jag reser mig gärna för gamla damer på spårvagnar, bussar eller dylikt, med tillfredsställelsen att de är glada och tacksamma för visad vänlighet. Men när de tycker sig ha rätt till alla slag möjliga förmåner och börjar kräva att yngre okända människor skall offra sig för dem - sätter jag ned foten!
Detta med åldern var inget som blev uttalat, åtminstonde inte som jag kunde uppfatta på mitt avstånd från händelsen. Kalla mig fördomsfull om du vill men jag skulle inte tro dig om du påstod att kvinnan hade betett sig likadant mot en dam i hennes mors ålder med käpp och rangliga ben. Och på sådant blir jag arg!
Efter att kvinnan även gjort bort sig för konduktör och nu näst intill hela vagnen som uppfattat vad diskussionen handlat om - ger kvinnan med sig och sträcker sig efter sin rock. Då förklarar ungdomsgänget lika fint och respektingivnade som innan att de kunde sitta kvar. De menade på att de skulle ju bara till Borås och då kunde killarna ta över deras plaster efter dem. De ville nog bara visa på att hon inte kunde sätta sig på dem! Med all rätt!
En eloge vill jag också ge konduktören för visat genomtänkt och pedagogiskt uppträdande vid detta trängda läge med flera griniga och icke tacksamma resenärer.
Något som jag ville uttala där på plats men med mitt fega jag, inte tordes! :/
Ibland när jag sitter på tåg på väg någonstans i Sverige hör jag komentarer som "Hur kan man köpa biljett utan sittplats?" eller " Det är så frustrerande med mäniskor som sätter sig på platser de inte bokat!" Av det har jag blivit smått påverkad och vill helst ha sittplats då man alltid känner sig lite ivägen när människor kommer för att be en flytta på sig.
Så ock idetta fall! Trots att jag var inställd på ett fullbokat tåg då jag inte kunde få tag på någon sittplats överhuvudtaget, kunde jag inte låta bli att känna mig ivägen där jag stod med otyplig väska och tjock mage. Men eftersom det var det enda möjliga tåg för mig den dagen fick det bli som det blev, tänkte jag när jag bokade "öppen tågbiljett".
Då hände det som fick mig att känna mig både glad och obekväm på samma gång. Konduktören kom tillbaks och frågade mig om jag skulle resa långt. "Eh... till Växjö! Hurså?" I mitt förlägna jag trodde jag nästan för en sekund att han skulle slänga av mig då jag upptog för mycket plats i gången. Men han sa bara " Du kan följa med mig längst bak i tåget. Det finns en sittplats till dig där." Innan jag han koppla att han hade uppfattat min mage han jag slänga ur mig "Gör det!?" i ett fånigt förvånat uttryck. Sen försvann han bort genom folkmassan och jag rafsade snabbt ihop tröja, väska och jacka för att hänga på honom. I den stunden då jag trängde mig fram var det nästan som om jag inte tordes titta på någon annan stående resenär... Jag kan erkänna jag skämdes lite! Varför skulle jag få den förmånen. Som om även jag var just en sådana människa jag just föraktat som p.g.a vissa tillstånd drar fördel av samhällets vänliga och omtänksamma själar.
Jag tackade honom säkert en tre eller fyra ggr men trots det kändes det som om jag inte visat min tacksamhet nog!
Min resa slutade alltså i första klass med tidning och kaffe ( fast den avstod jag från) i hand.
Ännu en gång.... Tack snälla konduktör! Du gjorde min dag redan innan ditt erbjudande av sittplats!
Dagens parantes består av en liten svenska uppläxning till alla mina läsare...
Min nuvarnade hemstad stavas VÄXJÖ och inget annat...
Oroväckande många inom Svea rikes gränser ( med undantag från växjöborna själva ) tycks tro att staden slutar på en stor vätskesamling... men så är icke fallet!
So now you know!
Förra Julen såg jag ut såhär.
